En dag som satte sina spår...

Ja om de inte hade varit för de röda underbara rosorna jag fick av min andra hälft idag
så kunde denna dagen kvitta...ja vet tråkigt, de e ju ändå alla hjärtans dag!

Då vill man ju bara få va glad å få sprida kärlek till nära å kära♥

Men NEJ ingen rolig, lugn, kärleksfull, trevlig alla hjärtans dag här inte...tyvärr...

Har än en gång gett mig på försöket att vara själv med min sambos dotter sen ett tidigare förhållande..
Just de "plastmorsa"...Inte vatten värd...
Å inte har ja nåt att säga till om...Bestämmer över henne gör ju bara
hennes föräldrar!!!

Jo men kul att man ser fram emot en mysig dag med båda barnen som bara blir pannkaka...

I mina ögon så är det inte okej att man kallar nån en massa fula ord...
Ja tycker verkligen inte om när man blänger, lägger armarna i kors, svarar katigt...
Blir så upprörd av att man slår i dörrar å låser in sig, att man retar sin lilla syster å små tjivas me henne hela tiden... Att man inte kan tacka för maten, ta bort tallriken efter sig å inte heller svara i mobilen när man ringer!!

Hur jag än vänder å vrider på mig, vad jag än säger så gör jag bara fel i hennes ögon...
När jag säger att jag blir ledsen så kan hon svara...men du gråter ju inte...
Gråta i själen?!...
JA de kan man!!!

Detta knäcker verkligen mig alltså, blir så ledsen, känner mig så värdelös...
Vill inte att det ska vara såhär varannan helg...ingen mår bra av detta!!

Å ja, det är säkert tonårstrots....men de spelar ingen roll,  man ska väl inte behöva acceptera att den ter sig hursom helst eller??...
Har kämpat för att få detta att fungera i SÅ MÅNGA år....å de gör de till å från, men så kommer de här dagarna som trycker mig låååångt ner i skorna å får mig att känna mig sämst på denna jord!

Jag kanske inte är redo eller är rätt person att fostra en tonåring vad vet jag?!

Men en sak är säker
, min lilla ska aldrig få bete sig såhär å hon ska aldrig få bli uppfostrad på 2 olika sätt, och heller aldrig behöva ha dåligt självförtroeende på grund av familjesituationer eller vad det nu kan vara!
Nu har jag sett det från den dåliga sidan och där ska inte hon få hamna.

Jag älskar dessa två barn av hela mitt hjärta och försöker verkligen uppfostra dom lika och med lika mycket kärlek, ömhet, trygghet å ge dom bra självkänsla♥

Hoppas nu på en bättre dag imorn, snälla gud, hör min bön....

Är iallafall tacksam för att jag fick fira ännu en alla ♥ns dag med min älskling, vår 10nde i rad ;)
Å med våra fina flickor oxå!

Väntar fortfarande på den där "andra" ringen till mitt finger....
Men ja,ja den som väntar på nåt gott väntar ALDRIG för länge =))))

Kram på er mina goa vänner/familj som alltid finns när ja behöver klaga av mig!!!!

Å kram på er övriga läsare med såklart♥



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

iastankar

Här kan ni följa mig, en 29 årig småbarns mor som tar dagarna som dom kommer och absolut inte tar något förgivet! Lever livet var dag och uppskattar de enklaste små ting. Välkommen att följa mig i mina vardagstankar och mitt liv!

RSS 2.0