I tryggheten igen....
Måndag 24 Januari....
Tiden bara rusar fram ibland märker jag...
Men sista tiden har de kännts som den stått still...eller för mig iallafall!
Det är så konstigt vilket fnatt kropp, själ å hjärna kan spela ibland, de har jag fått smaka på.
Ni som känner mig lite närmre vet vad jag pratar om...PANIKÅNGEST!!
Har typ alltid, lr iaf sen ja fick min princessa, sett mig som en relativt stark person som klarat motgångar och som gärna finns för andra och stöttar och hjälper till, en som vill vara till för alla ♥
Mitt liv har varit som en berg och dal bana....de vet ni som följt mig, är oerhört tacksam att ni finns kvar, TACK!
Att stå som 11 åring å förlora sin mamma va overkligt!
Att välja kärleken å flytta hemifrån och få bonus barn på köpet vad 17 års ålder va tufft!
Att förlora en systerdotter 16 år gammal vid 25 års ålder va fruktansvärt!
Att bli gravid å plötsligt få allvarlig havandeskapsförgiftning gjorde mig jätte rädd!
Att ha en mycket nära som helt plötsligt skulle slitas ifrån mig för ett tag va otänkbart!
Att hamna mellan familjemedlemmar som tycker olika va knäckande!
Att tänka positivt när min far skulle genomgå en stor operation å jag bara har han kvar va ohållbart!
.....Ja å lite mer därtill.... Men jag har alltid tagit mig i igenom det, aldrig tillåtit mig att ramla ner...
Tagit chocken, andats, sörjt och sen stöttat alla andra å så upp igen...men hur har ja mått själv?!
Ja det är väl det som är anledningen till att jag sitter där ja gör idag...Men nu ska det vara 1 gång och aldrig mer.
Nu tar jag dagarna som dom kommer, blir tacksam för allt positivt, lyssnar på mig själv och jobbar på att hitta en trygg platå att stå på för att sedan kunna bygga upp en hållbar framtid♥
För några månader sen sökte jag läkare AKUT då jag va mitt uppe i nåt jätte otäckt....
kändes som nån ströp mig, fick liksom ingen luft, tryck i bröstet...trodde min sista stund va kommen...
MEN fick komma till en helt underbar läkare som lugnade mig och konstaterade att ja led av panikångest,snabbt in med tabletter, de hjälper mig vid attacker.
Nu har jag lärt mig att känna när de kommer och jag har lärt mig vad jag ska undvika för att slippa få de så ofta.
Mycket folk...då rymmer jag....stress....då rymmer jag... mm.
Så nu är det bara att börja nysta i vad som orsakade detta...innerst inne vet jag den tyngsta tegelstenen iallafall!
Sen ska ni se att jag är tillbaka på banan ;)
Tusen tack alla arbkollegor, vänner och familj för att ni finns ♥
Tiden bara rusar fram ibland märker jag...
Men sista tiden har de kännts som den stått still...eller för mig iallafall!
Det är så konstigt vilket fnatt kropp, själ å hjärna kan spela ibland, de har jag fått smaka på.
Ni som känner mig lite närmre vet vad jag pratar om...PANIKÅNGEST!!
Har typ alltid, lr iaf sen ja fick min princessa, sett mig som en relativt stark person som klarat motgångar och som gärna finns för andra och stöttar och hjälper till, en som vill vara till för alla ♥
Mitt liv har varit som en berg och dal bana....de vet ni som följt mig, är oerhört tacksam att ni finns kvar, TACK!
Att stå som 11 åring å förlora sin mamma va overkligt!
Att välja kärleken å flytta hemifrån och få bonus barn på köpet vad 17 års ålder va tufft!
Att förlora en systerdotter 16 år gammal vid 25 års ålder va fruktansvärt!
Att bli gravid å plötsligt få allvarlig havandeskapsförgiftning gjorde mig jätte rädd!
Att ha en mycket nära som helt plötsligt skulle slitas ifrån mig för ett tag va otänkbart!
Att hamna mellan familjemedlemmar som tycker olika va knäckande!
Att tänka positivt när min far skulle genomgå en stor operation å jag bara har han kvar va ohållbart!
.....Ja å lite mer därtill.... Men jag har alltid tagit mig i igenom det, aldrig tillåtit mig att ramla ner...
Tagit chocken, andats, sörjt och sen stöttat alla andra å så upp igen...men hur har ja mått själv?!
Ja det är väl det som är anledningen till att jag sitter där ja gör idag...Men nu ska det vara 1 gång och aldrig mer.
Nu tar jag dagarna som dom kommer, blir tacksam för allt positivt, lyssnar på mig själv och jobbar på att hitta en trygg platå att stå på för att sedan kunna bygga upp en hållbar framtid♥
För några månader sen sökte jag läkare AKUT då jag va mitt uppe i nåt jätte otäckt....
kändes som nån ströp mig, fick liksom ingen luft, tryck i bröstet...trodde min sista stund va kommen...
MEN fick komma till en helt underbar läkare som lugnade mig och konstaterade att ja led av panikångest,snabbt in med tabletter, de hjälper mig vid attacker.
Nu har jag lärt mig att känna när de kommer och jag har lärt mig vad jag ska undvika för att slippa få de så ofta.
Mycket folk...då rymmer jag....stress....då rymmer jag... mm.
Så nu är det bara att börja nysta i vad som orsakade detta...innerst inne vet jag den tyngsta tegelstenen iallafall!
Sen ska ni se att jag är tillbaka på banan ;)
Tusen tack alla arbkollegor, vänner och familj för att ni finns ♥
Kommentarer
Cissi
Kramar om dig min underbara Ia, tycker om dig och din familj så mycket!
Lisa
<3
Ia
<3 Tack för att ni finns för mig <3
Madde
Och dessutom förlorat allt, utom kläderna på kroppen, i en husbrand...
Fina Ia, jag vet inte vad jag skan säga till dig, mer än KRAAAAAAAAAM!
Ia
Ja man kan gå igenom mycke i livet å det består av många prövningar...
Inte så att jag nånsin önskar någon annan det jag gått igenom... Men varför ska en del få MASSA å andra knappt inget....jaja det är väl motgångar som till sist gör en stark!!
Kramar er alla HÅRT <3
Trackback
