MIGRÄN!!!

Ja men tack kära migrän som kom som ett brev på posten efter sista tidens stress å håll igång....

När man inte ens hinner sätta sig ner å blogga lite, då är det illa alltså...

Sista 2 veckorna har varit smått kaotiska alltså, förutom jobb och de vanliga vardagsbestyren så har det varit

massa måsten från morgon-kväll!!

Allt för att få ihop det till skolavslutning, student, dagisfest och endel andra tråkigheter som stått på schemat!

Har haft en såndär fin "att göra" lista på kylen, å visst, skönt att bocka av men inte vet jag om det alltid är så

härligt att gå förbi den där listan å se alla måsten...

Men som sagt det har varit en massa roliga saker oxå ju, studentbal, studenfirande, avslutning och personalfest :)

Men idag sa min kropp ifrån... aj,aj vaknade med dunkande huvudvärk, tryckte i mig huvudvärkstabletter

kaffe, mat, vatten.... men inget ville hjälpa, så det blev att lägga sig i sängen, dra ner rullgardinerna,

lägga is på pannan, spikmattan i nacken och där har jag legat sen!

Skulle jobbat idag, men fick tyvärr låta kroppen och det inre styra... fölorade söndaslönen,

Men förhoppningsvis så mår jag bättre imorn!!!

Usch det är så jobbigt, jag vet att jag lider av en del värk, men jag försöker verkligen att inte klaga, inte ens till

min sambo, för jag kan tänka mig att det inte är kul att höra... å jag vill ju inte vara en klagare...

Idag rann det liksom över, han verkade inte riktigt förstå att jag mådda skit när jag gick upp så han började med

att fråga, -jaha vad hittar vi på idag då... Men snälla nån, -jag mår skit ju!!!

Hela förm fick jag höra suckar å stön för att jag inte va pigg å för att han inte fick nåt gjort...

Vill verkligen inte klaga å snacka skit, men måste bara få skriva av mig lite, bär på så många känslor här inne...

Vi har ju som sagt hängt ihop i 11år, lyckliga år <3 Men vi uppfattas ofta som det osärbara paret som aldrig

tjafsar å bara har det toppen bra... men så är det inte tyvärr, vi är väldigt tajta, men sista året så har det kännts

som vi börjat värdera olika, tänka olika å handla olika... Det känns som jag vill ta på mig detta för det är ju

jag som varit hemma sjukskriven för att jag mått psykiskt dåligt å i samband med det så lade jag ju om mitt

liv en del. Rensade ur, började värdera annorlunda, lärde mig att andas och stanna upp, lärt mig att stress är

något som inte får mig att må bra...

Där är vi olika, han klarar hur mycke stress som helst och vill att allt ska gå i 200 helst, det tycker jag är jätte

jobbigt, jag har även lärt mig att tackla Fridas humör, trotts och utbrott bättre, hon är så stor att man kan prata

med henne, men han blir så lätt arg på henne och det gör mig så ledsen!!!

Har pratat med honom om detta men han säger att han inte märker det själv att han är sån...

Efter denna dagen med huvevärk, tjafsande pappa å dotter å sen klagande på det att han inte får något gjort

och att jag känner mig skyldig till att inte blev mycket gjort idag så slutar denna dagen i tårar....

MASSA tårar å ja känner mig alldeles värdelös....

Usch jag vill inte känna mig såhär, vill inte må såhär!

Vill ju att allt ska vara som vanligt, lyckliga vi liksom... Är det bara jag som sitter på såna här känslor??

Eller finns det fler där ute som har såna här stunder men som inte vill skriva om det kanske??

Nu ska jag bädda ner mig igen, men jag önskar er alla goa läsare en underbar Söndag kväll <3

Tack för att ni följer mig och mitt liv!



Kommentarer
Madde

Fina rara du!



Nu kommer tjat-Madde igen och ska leka moraltant...

Nejdå, men du är inte ensam, vännen.

Jag tror att alla har sådana här tillfällen i förhållandet.

Du får trösta dig med att ni faktiskt har stöttat varandra i 11 år.

Kriser kommer och går, och jag vet att ni klarar det. Ni har klarat jobbiga saker förut.



Mitt bästa tips är att prata, prata, prata! Prata med varandra och lyssna på varandra.



Puss på dig, fining!

2011-06-13 @ 21:06:29
URL: http://sagobrollop.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

iastankar

Här kan ni följa mig, en 29 årig småbarns mor som tar dagarna som dom kommer och absolut inte tar något förgivet! Lever livet var dag och uppskattar de enklaste små ting. Välkommen att följa mig i mina vardagstankar och mitt liv!

RSS 2.0