Kall inombords och utanpå..

Brrr va jag fryser... Hoppas verkligen inte att det är nåt på ingång, tycker vi har haft tillräckligt med sjukdomar här hemma nu!!
Sådär frusen å ont lite varstans å trött... Ja, kanske helt enkelt bara är kroppen som säger ifrån efter
helgens bravader å sömnbrist.

Men det jobbigaste är kallheten inombords...
Får ofta  höra att jag inte är mig själv längre, att jag inte längre visar känslor.
Nu är det inte bara min sambo sompåpekat detta utan även en del andra, jobbigt!

Jag vet att jag inte är lika glad å uppåt längre som den "riktiga" Ia är, men jag försöker verkligen
att hålla humöret uppe och inte låta det gå ut över andra.
Sen syns det säkert på mig, men hellre att man kommer fram och frågar hur det är, än att man går omväg eller undviker att prata med mig.
Då vill jag hellre få förklara!!!

Jag vet att jag kanske inte är världens roligaste att träffa längre, kanske mer nedåt än uppåt...
MEN jag kämpar verkligen med att komma tillbaka nu och då är det er underbara vänner som jag behöver mer än någonsin, det kan jag lova♥
Vet att jag inte heller är världsbäst på att lyfta luren å ringa längre, MEN jag tycker lika mycket om er än iallafall och ni betyder fortfarande lika mycket för mig.

Det är säkert svårt att förstå hur mina "små" sysslor skulle kunna göra att jag skulle få ont om tid,
men det är så att små grejer tar mer tid nu än innan, och jag blir lättare matt.
Jag prioriterar mig själv rätt mycke just nu, den tid jag får över går till mina uppgifter jag fått av psykologen, måste lägga rätt mycket tid på det nu,för NU vill jag upp igen!!!

Min sambo påpekade ofta min "frånvaro" tidigare, men han har lärt sig att leva lite med det nu.
Det är inte så att jag glömmer bort honom eller inte visar några känslor alls, men visst mer tillbakadragen har jag blivit och med sämre självförtroeende så är man mindre för närhet också.
 
Men nu ska jag klättra uppåt iallafall, det får ta tid, men upp ska jag.
Å jag hoppas att jag gör det med er goa familjs och vänners stöd...?!

Tack för att ni finns♥


Kommentarer
Madde

Fina vackra du!

Jag blir så ledsen av att läsa att du lägger så mycket på dina axlar.



Du pratar om "den riktiga Ia" och alla förväntningar som alla har på dig.



Släpp det!



Oavsett om du är glad eller ledsen så är du alltid den riktiga.

Sluta ha dåligt samvete för att du inte ringer hit och dit till alla, dag ut och dag in.

Vill någon prata med dig så får den väl ringa.

Det är ingen som tycker att du är en dålig människa bara för att du inte har ringt, eller för att du är upptagen.



Det är ingen som har massa förväntningar på dig, och heller ingen som tycker att du är en dålig människa.



Ta det i din takt och tänk inte på alla andra. Vill du vara hemma en dag och inte göra någonting så var det.

Och du är absolut inte kall. Så lycklig jag är när jag får se dig, slänga ett ord med dig eller bara höra din vackra stämma, det lyckoruset kan jag leva på flera dagar!

Puss!

2011-03-29 @ 16:08:31
URL: http://sagobrollop.blogg.se/
Anneli

Vad glad jag blir att höra att du prioriterar dig själv mer!! Det är viktigt, även om det kanske är svårt ibland. Och du, försök inte tänka så mycket på vad andra tycker, det om något tar onödig energi!



Stor Kram till dig goaste Ia

2011-03-29 @ 22:35:49
Anonym

Finner inga ord... vad underbara ni är!!

TACK för era söta rader, jag blir alldeles varm och berörd...

Ska ta åt mig av detta och göra det bästa av det jag lovar.

TACK för att ni finns och att jag har er <3

Massa kramar till er!!

2011-03-29 @ 22:43:32
ia

De va ju jag som kommenterade igår...

Skumt att de står anonym...

Ja,ja nu vet ni!!

Tack igen <3

2011-03-30 @ 18:59:52


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

iastankar

Här kan ni följa mig, en 29 årig småbarns mor som tar dagarna som dom kommer och absolut inte tar något förgivet! Lever livet var dag och uppskattar de enklaste små ting. Välkommen att följa mig i mina vardagstankar och mitt liv!

RSS 2.0