Godkväll!

TYcker verkligen inte om att vara negativ eller tänka negativt så det tänker jag inte göra nu heller,så det så!

Men nu vill jag bara upp,upp,upp...

Sedan några veckor innan jul har det kännts som det bara varit sjukdom och motgångar här hemma.

Detta tär ju en del på både psyket och kroppsligt, själv har jag väl inte så mycket att klaga på,det har ju mest gällt mina övriga familjemedlemmar.

Klart att man själv kännts sig svag och lite ynklig, men som mamma är det ju bara att bita ihop :/

Efter Höstblåsor, Vattkoppor, Förkylningar, Öroninflammationer, Urinvägsinfektioner och vanlig förkylningsinfluensa så trodde jag nu att vi kunde få vara pigga...

Men atjoo sa tösen å vips är nu halsont, hosta och snoret här igen!!

Hennes immunförsvar är ju inte riktigt vad jag önskade att det var, tack vare hjärtfelet och astman.

Men har nu funderat klart och tänker göra en håranalys på henne, man tar några hårstrån och skickar till USA, där tittar de sedan på detta och får fram vilka vitaminer och mineraler som saknas hos henne.

Genom att sedan försöka styra upp dessa depåer och fylla på dom så ökar man immunförsvaret, och förhoppningsvis kan man även få fram ev allergier och genom det kanske man kan få lite bukt på hennes eksem och astman... Smart va??

Någon av er läsare som gjort en håranalys?

Jag har själv varit hos läkarn och fått ett lugnande men lite halvtragiskt besked...

Sedan en tid tillbaka (ca 2 mån) har jag haft konstigt ont på insidan av vä arm, bara en liten fläck ner mot armbågen som bränner,svider och värker på ett konstigt sätt, under huden.

I samband med detta började jag även få bröstsmärtor, mest på vänster sida... Kan ni tänka er paniken,
bröstsmärta, hugg och det i armen...

Men efter en kontroll av detta så visade det sig komma från nacken, närmare bestämt kota C7.

Den värken jag har i armen kommer från en nerv som är i kläm på grund av svullna och överansträngda muskler i bröst och nacke.

Summa sumarum av detta blev Kortisonkur, Remiss till Sjukgymnast och Massör på det!

Som sagt, tänker inte gå neråt och klaga, det kunde ju varit värre.

Efter lite proffesionell hjälp så kommer det ju att lägga sig, men det kan ta tid.

Det kommer att bli bra :)  Positivt tänkande och positiv energi får hjälpa mig på vägen.

I sådana här stunder så önskade man ändå att man hade familjen lite närmare... Vem skulle inte vilja krypa upp i pappas famn och få vara lite ynklig en stund tex, eller få sitta brevid syrran och få gnälla en skvätt...

Jag saknar verkligen min familj, att ha dom på nära håll ♥

Men då får man påminna sig själv om vilka underbara vänner man har istället, TACK!

Nej nu ska jag krypa ner under en filt i soffan medans Tösen och pappa badar, i min ensamhet och i tystnaden ska jag vila ögonen på de tända ljusen och bara andas en stund.

Ha det gott tills vi ses igen!

KRAM!