Jo men så att...

God Fredag kväll kära läsare 😉
 
Just slagit ner bakdelen i soffan efter en häktisk dag!
Hade lite glömt bort hur det var att ha massor att stå i samtidigt som man har en bebis som ska äta, bytas på och bäras på och allra helst sova ibland också....
Men nä mamma INTE idag när du har som mest att göra 😯😯😯!!!
Dop.... just det dop var det ju planerat också...
Imorgon ska vår älskade lilleman få vatten på huvet!!
 
Ja ni vet ju alla vad detta drar med sig i arbete och bestyr, men det är ju kul också 😃
 
Hade vi varit pigga här så hade det kännts lite mer motiverande bara, nu är vi förkylda å småhängiga hela högen. Hade planerat att ha hela klanen syster med familj, systerbarn med respektive och alla barn kvar här över natt men kropp å psyke sa ifrån tyvärr så det fick vi avstyra...
 
Så nu ska här krypas ner för å ladda batterierna, MEN FÖRST, medicin...
Dax för NY antibiotika kur igen tyckte visst mina urinvägar som var på väg att släppa upp bakterier i njurarna...ajaj!!! Suck för detta!!!
 
Sov gott hörni 😘

JAG VILL INTE!!!

 
Ibland känns livet bara så jäkla orättvist och det är svårt att vara tacksam... JAG VILL INTE!!!

Värmer!

 
Godmorgon fina läsare 💕
 
Tack snälla ni för alla kommentarer och positiv respons på mina blogginlägg!
Det betyder obeskrivligt mycket för mig att ni vill följa med mig på min resa, tack!
 
Ja, det ÄR skönt att skriva av sig tycker jag, för mig är det bearbetning. Sen är det väldigt skönt att många ggr skriva å låta er läsa, istället för att alltid vara strong å prata...😯 kan va skönt att slippa fälla dom tårarna ibland!
 
Å tack för all pepp, stöttning och kramar, all er värme och styrka tar mig framåt var dag 💪
Ni är guld värda!
 
Idag väntar samtal och ny överläggning med Dr!
 
Som ni ser så har jag iaf allra bästa sällskap idag 💙
 
Kramar i massor!!

ny & ovälkommen vän!

För er som undrat hur en tappningskateter ser ut...
Vården uttrycker det att jag fått en "lyxvariant".... mmmm jo men tack!!
 

När man ibland har svårt att säga allt.....

Jag är så sjukt ledsen över allt vad detta har dragit med sig...
Min kropp värker så gott som var dag å min själ värker för att jag inte kan vara den roliga å glada mamman jag vill och brukade...
Jag önskar så hitta tillbaka dit å att jag kan ge tillbaka för allt ni gör för mig!!
 
Jag VÄGRAR att denna smärta ska få förstöra något mellan oss!! När jag väl fick möjlighet att vakna upp igen efter snittet så tänker jag inte förlora dej 😘
Vi fick iaf en underbart vacker son som ändå var och är värt allt skit!!!
 
Älskar dej
 

Bergådal bana!!

Äntligen Fredag och helg, familjen är lediga tillsammans igen, yey 😃
 
Senaste dagarna så har mina känslor åkt berg å dal bana... Ledsen, uppgiven- Arg, besviken - Frustrerad ,vilsen-orolig... 
 
Jag lyckades släppa ut tårar häromdagen å det va så skönt!!! Sån befrielse, sista tiden har jag kännt mig ledsen och gråtmild igen, MEN jag har bitit ihop för familjens skull.. hur kul är det att ha den där tråkiga, ledsna och gnälliga mamman?!..
Nä på med masken inför barnen!!!
 
Men den brast i Tisdags, fick då telsamtal av min ena läkare som talade om att hon skickat remiss till urologen. Pga mina återkommande infektioner och mina besvär med blödningar när jag tappar mig så vill hon nu att vi sätter en slang på magen....😢😳
JAG VILL INTE!!!!
Men måste tydligen för att försöka undvika problem med njurarna i framtiden...
Denna ska sitta till sommaren å samtidigt ska jag behandlas med låg dos långtidsverkande antibiotika...
Detta var min mardröm att de skulle komma med detta förslaget..
Alltså alla kvinnor förstår ju hur snygg å attraktiv man känner sig efter barnafödande... å speciellt när snittet är från sida till sida, brett och snett också...
Å så sätter vi en slang på magen också....
Jo men attraktiv?! Samliv?!  Nä skulle inte tro det!!!!
Tack KK Ryhov...
Ni ska fasen inte lyckas förstöra i min relation också, upp till mig att acceptera läget nu?!
Kommer jag aldrig göra, men jag får lära mig att leva med det!!!
 
I väntan på urolog kontakt så har jag också blivit kontaktad av chef på  Ryhov som informerade om att Lex Maria ärendet är igång och det försöks nu reda ut precis exakt NÄR det hände och VEM det var....
Jag vågar inte hoppas på några svar el någon ersättning/kompensation men jag önskar att åtgärder vidtas så fler slipper drabbas!!!
 
Krafterna saknas lite nu å jag behöver försöka sova lite... 😯 God Natt!

Upprättning på g?...

 
Nämen titta här vad som dök upp på Ryhovs hemsida igår.... Jajamensan det kan ni ha!!
Kanske kan det leda till att ni får bita i det sura äpplet å ta konsekvenserna för det ni gjort mig....
Vi får väl se.... En bit på väg iallafall ☺
 
Ha en go dag hörni!

Att orka & våga...

Att orka & våga... Ja det är typ vad man måste när man skall vara i kontakt med vården 😦💪
 
Idag skall viktiga samtal göras, bemötande som skall framhävas, såväl positiva som negativa...
Det är skrämmande hur vissa är och att vissa jobbar inom vården, MED MÄNNISKOR...
 
En kväll när nattpersonalen kom för att presentera sig så hör jag hur de 2 sköterskorna stannar upp utanför min sal och den ena säger
-Här inne tycker jag att det är lite väl överbehandlat så här gör vi inte mer....
Å huuuu vad jag bröt ihop och kände mig minst i hela världen, gräsligt!!!
Dörren öppnades å in kom en stroppig medelålders...
De presenterade sig och sa till mig att ringa på klockan om det var något... mmm som att jag skulle göra detta å vara till mera besvär???!!... näää du 😢
 
Jag nämnde att Anton brukade få ca 15 ml tillägg på natten för att bli riktigt nöjd,
Till svar fick jag, - Nu är det så att vi har massor att göra och fler nyfödda så han är nog inte högst prioritetad...
 
VAAAA??? Skojar du, ska inte mitt barn få mat??
Bröt ihop TOTALT när hon stängde dörren å sov nästan inget den natten!!
 
Har inte orkat ringa å klaga på detta tidigare, men 
Today is the Day 💪
 
Vi hörs!

äntligen!

Jaaa så ÄNTLIGEN började febern vända och antibiotikan verkade bita på bakterierna :)
Ännu en blodtransfusion sattes och ett järndropp för att skynda på kroppens förmåga att bygga upp blodvärdet igen. Fredagen den 17 oktober sa dom så ÄNTLIGEN att vi fick åka hem, dock med strikta order att höra av oss så fort de blev problem med kisseriet, feber el dyl.
 
HEMMA, mysbyxor å  familjen <3 
Vi somnade alla 4 i soffan, helt fantastisk känsla!
 
Dagarna rullade på å vi hade fullt upp med att njuta av att få vara en familj igen och att lära känna vår nya familjemedlem, lillebror <3
 
När allt kändes som bäst började kroppen sparka bakut igen ;) proverna visade på infektion och antibiotika var ett måste igen! Dessutom ökades dosen smärtlindring så jag skulle klara av att vara mamma...
Efter ett katastrofsnitt får man inte lyfta på LÄNGE å då menar man inte ens stekpannan...
Ville så gärna försöka promenera lite varje dag men varje försök gav mig blödning så det var bara att inse kroppens bästa och fortsätta vila :(
Det är 14 lager vävnad som är genomskuren för att komma åt bebisen... å i detta snittet, 14 lager mindre fint skurna!!
 
Remiss skickades till urolog, där har jag sedan genomgått 2 mycket stora och påfrestande undersökningar av urinblåsan (sammalagt 5 tim..)
Dessa har i sin tur redovisat urinblåsans nuvarande funktion...  som är likamed noll!!!
 
Min urinblåsa har under vårdtiden på förlossningen och bb fått en uttänjningsskada tack vare den höga volym mängd blåsan innehöll innan någon satte kateter.
Denna skada menas med att min blåsa ligger som en säck, vanligtvis funkar blåsan som en ballong, den tänjs ut vid fyllnad och går ihop vid tömning.
Men min reagerar inte på något av det!
Dessutom har detta medfört att mina muskler i blåsan ej fungerar så jag kan bara kissa med hjälp av bukmusklerna... 
Mitt liv med denna urinblåsa innefattar att jag idag "tappar" mig själv var 4e timma, vilket gör ont, ger mig blödningar, infektioner, men är allra mest kränkande föe integriteten!
Idag har jag svart på vitt att detta är en vårdskada!
Efter MÅNGA jobbiga samtal och möten så startade Kvinnokliniken på Ryhov en utredning för att se OM de gjort något fel...
Några dagar innan jul blev jag kontaktad av verksamhets chefen på KK, denne ville be så hemskt mycket om ursäkt för det inträffade och förklara att deras utredning påvisat att de vållat mig en allvarlig vårdskada som jag får leva med resten av mitt liv...
Så vi vill informera dig om att vi kommer Lex Maria anmäla oss själva för detta nu och vi vill därför gärna ha din upplevelse nedskriven i ett brev och även hur ditt liv är idag... OJ!!! CHOCKAD var bara förnamnet!!
För första gången på VÄLDIGT länge kunde jag le...
Allt mitt slit, alla besök, alla kränkade undersökningar hade gett "något"... kunde jag få upprättelse efter katiga läkare som pratat omkull mig och sänkt mitt självförtroeende långt under jordnivå, som försökt intala mig att dom inte gjort något fel.... att jag måste haft tömningsproblem redan innan graviditeten...
Ja så mycke skit man fått tagit under resans gång!!!
Å så fick dom inse detta tillslut...
 
Tack personal på kk Ryhov, ni har just sett till att mitt självförtroeende är så dåligt det kan bli, att jag känner mig smutsig och äcklig, förstört min integritet, utsatt mig för undersökningar å tappningar så ofta att jag känner det som övergrepp var gång nu...
Ni har tagit ifrån mig känslan för ett fungerande samliv, känslan av att känna sig attraherande...
Ni har tagit ifrån mig känslan att ens våga bli gravid å föda barn igen...
Ni har tagit ifrån mig möjligheten att njuta fullt ut av första bebistiden med vår son...
 
Jag är fortfarande sjukskriven på heltid, går hos psykolog 1 g per vecka, lämnar prover regelbundet, har redan hunnit äta 2 kurer antibiotika till för infektioner...
 
Jag drömmer mardrömmar var natt om mitt liv nu, om framtiden och om det som varit...
Vaknar alldeles livrädd, med rusande hjärta och svårt att andas... rädd för att Anton ska vara borta...
Ibland bara rädd, ibland väldigt mörkrädd...
 
Tack kk ryhov...
 
Gonatt!

strul!!!

Ok, fick visst inte in före å efter bilderna på samma....
3 inlägg på 1 kväll.. älskar när tekniken strular...!!!!
 
Jaja ni får bläddra er fram 😉
Puss på er!

tungt!!

När de där dagarna kommer när man bara känner blääähääää så brukar jag gå tillbaka å jämföra för att lyfta mig själv och se vad jag åstadkommit 😃 -21 kg iallafall och 1 skatt rikare 💙🌟

pepp!!!!

 

8 okt 2014

Vaknade till, blev förskräckt!!
Vart är jag? Vad hände? Överlevde jag? Lever hen?
 
Fram rusar 4 sköterskor, -du är på uppvaket, du måste va lugn och ligga stilla, du förlorade mycket blod, du opererades länge, du var svårintuberad och har säkert därför ont i halsen....
Denna påse ger dig blod nu, det är påse nr 2... in i denna går det... shit vilken STOR nål tänkte jag å blev smått svimfärdig... 
-Ditt blodvärde är väldigt lågt så inga ansträngningar nu, försök att sömna om...
VA???? VADÅ??? Vart är min sambo?? 
-Vi kan se om vi kan nå han sen...
 
Jag somnar visst om! Senare ringer dom efter honom å han kommer gåeende SJÄLV, ser alldeles tom ut... trött och blek... jag får panik!!!
Vad hände frågar jag?!... -Vi fick en son svarar han....
- Han är på NEO för att få hjälp med andningen...
NEJ det va just NEO jag inte ville...
Han vägde 2800g 51cm å mycket hår...
Oj jag bryter ihop av lycka!!! <3
 
Senare får jag rulla förbi rummet å se honom, jag ligger i sängen, smärtan är hemsk, han ligger i en "låda" full av slangar.... jag orkar några få min sen bryter jag ihop av att se detta lilla knyte som inte mår bra :(...
 
Första 3 dagarna var vi på varsin avdelning och träffades endast små stunder.
Jag pumpades med morfin och han fick sond och andningshjälp på NEO, underbar personal där!
 
På Fredagen fick vi äntligen flytta till BB och vara tillsammans <3 obeskrivlig känsla!
 
Jag hade fortf fruktansvärt ont, gräsligt att inte själv klara av att lyfta sitt barn el lägga det till bröstet utan ringa på klockan och be om hjälp hela tiden.
Första natten gick bra, sov korta stunder, började få mardrömmar av det som hänt och fragment av minnen mitt i nätterna... blev även mörkrädd...
 
På Lördag kvällen började jag fundera på varför ja inte va kissnödig... hade inte kissat sen fre em när de tog bort katetern...
Nämnde detta å de bad mig försöka, tog i å tog i men inget kom...
De bad mig "vätska" upp mig för å bli kissnödig!
Inget hände, på natten vaknade jag med kraftig ryggont och värmevallningar.
Ringde på klockan å nattsköterskan bestämde sig för att tömma mig... hon fick ut över 800ml...
Runt 200ml är normalt!!!
Ryggvärken släppte å jag somnade om. Söndagen kom å problemet fortsatte, inte kissnödig men de tappade mig, på kvällen var febern ett faktum.
Jag lyckades själv få ut 400ml och de tappade sen på 800ml IGEN!!!
Vid detta laget sattes akut en ny kateter å som sen satt i 5dgr för att avlasta blåsan...
Nu började infektionerna och mitt blodvärde sjönk igen!
Jag såg smått ut som en smärre nåldyna, slangar här å där å blåmärken efter ALLA DESSA ONDA stick i armar, händer, ben... ja överallt!!!
Tårarna bara kom HELA tiden...
Vid detta laget bestod mina dagar av att gråta, andas, bryta ihop, andas, ha hemlängtan till sambon å Frida... gråta igen å igen och ändå behöva vara stark och glädjas åt älskade lilla Anton... <3
 
Forts följer, Gonatt!

överraskad ;)

God Lördag kväll och God Fortsättning fina läsare!
 
Vad överraskad jag blev när jag gick in här, antalet läsare hade ökat MARKANT idag :) kul att ni nappade på mitt fb inlägg å är intresserade av att följa mig,TACK!
 
Inte längre 29 som när jag startade bloggen... nä snarare yngre ;) haha!!
32 år å numera 2 barns mor, underbart!
Mycket stolt mamma till Frida nu 6år och lilla Anton snart 3 månader <3
 
Bor fortf kvar i vår älskade villa med min underbara sambo! ( i väntan på att drömhuset här i lryd ska säljas)
Vitt trähus, avlångt, gammal stil med pardörrar, vit grusgång... å ett garage med lyft/smörjgrop och div andra "bra ha saker" till mannen ;)
Till rätt pris så!!
 
Nytt år och mycket har hänt...
 
I alla hjärtans-dag present 2014 kunde jag ge sambon den bästa tänkbara presenten... PLUSSET :)))
Japp, vi var då ÄNTLIGEN gravida igen, med blandade känslor, lycka blandat med oro och skräck... skulle det gå vägen denna gången??
Å om det gjorde det skulle jag då klara mig utan havanseskapsförgiftning??...
Veckorna rullade på v7-16 spenderades dock på soffan DAGLIGEN , där intog jag vatten å piggelin å funderade på hur i sjutton jag skulle överleva detta :/
Mådde INTE så med Frida!
 
Sommaren kom... jaaa den VARMASTE på FLEEEERA år, KANON att vara gravid då... 
Många pustar å klagomål ( stackars karl)
Gick bara ut om vi skulle åka och bada :)
Dock hade jag vid detta laget dragit på mig en HEMSK foglossning, bäckenet var en och kroppen en...
Smidig som ett kylskåp.. nä snarare valross :o
 
Semestern var över och hösten kom, som vi längtat!!!
Den 11 oktober var bebisen beräknad att komma <3
Sista tiden spenderades mest på mödrahälsovården hos min fantastiska barnmorska Hanna som stöttat och hjälpt mig heeeeela graviditeten tillsammans med min goda vän å hennes kollega Lina <3 TACK hörni.
Det ni gjorde betydde så mycket å tack vare det så var jag aldrig rädd!!
Förutom den 6 okt när Lina upptäcker det vi fasat för... 
Havandeskapsförgiftning, inläggning och igångsättning var ett faktum... Here we go again :(
Blev alldeles kall, stortjöt och var så rädd, minns så väl förlossningen med Frida och hur jag mådde då...
Denna gången hade vi skrivit aurora brev om hur vi ville ha det denna gången OM jag skulle bli sjuk igen!
Vi ville ha snitt isf... lyssnade någon????
Näää inte på hela tiden!!!!
Man var liten, osynlig och inte värd något där inne...
De såg oss inte, hörde oss inte... de talade bara emot...
För att göra en låååång historia kort...
Måndag 6 oktober blev vi inlagda och igångsatta, kämpandes och oroliga... Natten till Onsdag 01.25 föddes vår son med katastrofsnitt...
Det var sekunder bort att det inte hade gått vägen... och operationen gav mig sekunder från att ej klara mig...
 
2850gram 51cm en son, syrebrist så det blev neonatalavdelningen 3 dagar för honom...
Själv vaknade jag på uppvaket, alldeles omtöcknad och mörbultad... allt hade gått fort, de började snitta 01.24 och 01.25 ligger sonen på "neo bordet"...
Mig fick de fortsätta operera länge pga en kraftig blödning på 2,1 liter blod...
Runt 04.30 rullades jag ut från op...
Ett helvete hade just börjat, samtidigt var man så sjukt lycklig att sonen klarat sig... konstig krock!
 
Fortsättning förljer!! Ha en go kväll kära ni!
 
Kram <3

iastankar

Här kan ni följa mig, en 29 årig småbarns mor som tar dagarna som dom kommer och absolut inte tar något förgivet! Lever livet var dag och uppskattar de enklaste små ting. Välkommen att följa mig i mina vardagstankar och mitt liv!

RSS 2.0