Jag saknar dej, jag saknar dej, jag saknar dej MAMMA!!!

Fy vad liten jag känner mig ibland, då vill jag ju kunna ringa till dej eller krypa upp i din famn...

Varför skulle just du behöva försvinna alldeles för tidigt??!!

Häromdagen fick jag stå öga mot öga med din sjukdom... första gången på 6år...

Det kom fram ett par till min kassa, damen satt i rullstol... Fullt klar i huvudet, talade ännu klart, MEN hade svårt att styra armar och ben...

Hon var så liten, tunn och tanig, insjunken, men ändå full av kämparglöd...

Av vårat samtal att dömma så gick det inte att undgå att känna vad hon hade för sjukdom :(

Blev alldels kall och tyst, bet hårt i underläppen, men när de gick iväg så brast det!

ALS är så ovanligt, men börjar tyvärr komma mer och mer, därför blir man så tagen när man möter det.

Detta mötet tog all min kraft, blev alldeles tom och resten av dagen grät jag för allt, både för de som gick emot mig, men även för lyckan när man inser vad man har ♥

I julas gav jag min svärmor,svärfar å svägerska ett kort jag pysslat ihop själv, som talade om att jag satt in pengar till forskning för ALS och att de varit med och bidragit.

Detta var mycket uppskattat och jag önskar att fler ville hjälpa oss drabbade/anhöriga att skänka en gåva för att förhoppningsvis i framtiden kunna hitta mer hjälp till varför sjukdomen finns och hur man kan stoppa den...

Jag saknar dej mamma ♥ Om jag bara kunde få låna dig en dag ♥

Vi ses i Nangiala...