Wiiiii :)

Ok ni som inte har trädgård kanske inte förstår hur mycke vissa saker kan betyda...

Men jag är såååå glad idag!!!

Vi har letat dekorsten till våra land jätte länge, vill ju gärna köpa till så bra pris som möjligt ;)

Å idag hängde gubben på låset på en entreprenad firma som ska lägga ner, först till kvarn liksom!!

Ordinarie pris för 1 ton sten=1950kronor

Ordinarie för 250kg=400kronor

Å vad fick vi då ge för 1,6 ton sten idag???...

JO, 1500kronor efter att gubben dessutom prutat lite oxå=KAP!!!

Jag är så glad, nu ska äntligen våra gamla land bort och trädgården kan äntligen börja bli färdig :)

Jo de lönar sig att härda ut och ha lite is i magen, TÅLAMOD!!

Nu ska jag bara hitta någon som äger en diamantklinga å vill kapa min cementrör,

sen,sen är det färdigt, längtar sååå

Nu ska jag gå ut å njuta av att se min dröm växa fram :)

Kram på er goa läsare <3

MIGRÄN!!!

Ja men tack kära migrän som kom som ett brev på posten efter sista tidens stress å håll igång....

När man inte ens hinner sätta sig ner å blogga lite, då är det illa alltså...

Sista 2 veckorna har varit smått kaotiska alltså, förutom jobb och de vanliga vardagsbestyren så har det varit

massa måsten från morgon-kväll!!

Allt för att få ihop det till skolavslutning, student, dagisfest och endel andra tråkigheter som stått på schemat!

Har haft en såndär fin "att göra" lista på kylen, å visst, skönt att bocka av men inte vet jag om det alltid är så

härligt att gå förbi den där listan å se alla måsten...

Men som sagt det har varit en massa roliga saker oxå ju, studentbal, studenfirande, avslutning och personalfest :)

Men idag sa min kropp ifrån... aj,aj vaknade med dunkande huvudvärk, tryckte i mig huvudvärkstabletter

kaffe, mat, vatten.... men inget ville hjälpa, så det blev att lägga sig i sängen, dra ner rullgardinerna,

lägga is på pannan, spikmattan i nacken och där har jag legat sen!

Skulle jobbat idag, men fick tyvärr låta kroppen och det inre styra... fölorade söndaslönen,

Men förhoppningsvis så mår jag bättre imorn!!!

Usch det är så jobbigt, jag vet att jag lider av en del värk, men jag försöker verkligen att inte klaga, inte ens till

min sambo, för jag kan tänka mig att det inte är kul att höra... å jag vill ju inte vara en klagare...

Idag rann det liksom över, han verkade inte riktigt förstå att jag mådda skit när jag gick upp så han började med

att fråga, -jaha vad hittar vi på idag då... Men snälla nån, -jag mår skit ju!!!

Hela förm fick jag höra suckar å stön för att jag inte va pigg å för att han inte fick nåt gjort...

Vill verkligen inte klaga å snacka skit, men måste bara få skriva av mig lite, bär på så många känslor här inne...

Vi har ju som sagt hängt ihop i 11år, lyckliga år <3 Men vi uppfattas ofta som det osärbara paret som aldrig

tjafsar å bara har det toppen bra... men så är det inte tyvärr, vi är väldigt tajta, men sista året så har det kännts

som vi börjat värdera olika, tänka olika å handla olika... Det känns som jag vill ta på mig detta för det är ju

jag som varit hemma sjukskriven för att jag mått psykiskt dåligt å i samband med det så lade jag ju om mitt

liv en del. Rensade ur, började värdera annorlunda, lärde mig att andas och stanna upp, lärt mig att stress är

något som inte får mig att må bra...

Där är vi olika, han klarar hur mycke stress som helst och vill att allt ska gå i 200 helst, det tycker jag är jätte

jobbigt, jag har även lärt mig att tackla Fridas humör, trotts och utbrott bättre, hon är så stor att man kan prata

med henne, men han blir så lätt arg på henne och det gör mig så ledsen!!!

Har pratat med honom om detta men han säger att han inte märker det själv att han är sån...

Efter denna dagen med huvevärk, tjafsande pappa å dotter å sen klagande på det att han inte får något gjort

och att jag känner mig skyldig till att inte blev mycket gjort idag så slutar denna dagen i tårar....

MASSA tårar å ja känner mig alldeles värdelös....

Usch jag vill inte känna mig såhär, vill inte må såhär!

Vill ju att allt ska vara som vanligt, lyckliga vi liksom... Är det bara jag som sitter på såna här känslor??

Eller finns det fler där ute som har såna här stunder men som inte vill skriva om det kanske??

Nu ska jag bädda ner mig igen, men jag önskar er alla goa läsare en underbar Söndag kväll <3

Tack för att ni följer mig och mitt liv!

iastankar

Här kan ni följa mig, en 29 årig småbarns mor som tar dagarna som dom kommer och absolut inte tar något förgivet! Lever livet var dag och uppskattar de enklaste små ting. Välkommen att följa mig i mina vardagstankar och mitt liv!

RSS 2.0