När ska detta vända?...
Du vaknar alldeles svettig, livrädd, skakar, mår illa
Du har bilder på hornhinnan som inte
Går att suddas ut....
Du blir livrädd så fort rullgardinen slår mot fönstret
Eller så fort något ramlar....
Du blir livrädd när det knackar på dörren...
Du är så mörkrädd att du inte vågar gå
Mellan vardagsrummet och toan på kvällen...
Du är så mörkrädd att Det hindrar dig från att gå ut
Eller till och med köra bil i mörkret....
Du låser dörrarna och skal larmar huset när du är
Själv hemma...
Du sover några ynka få timmar per natt...
Du gråter när 8 åriga dottern stängt dörren och gått till skolan...
Du är säker på att sonen på 1 1/2 år ska DÖ när
han hostar eller har feber....
Du blir knäpp av alla tankar å rädd att någon ska
ta dina barn för att du är en dålig mamma...
För att man är så rädd, för att man ofta är arg,
För att man ofta gråter....
.................
❤❤❤
Detta är MIN VERKLIGHET
Detta är MIN VARDAG
Detta är MITT LIV JUST NU
Det GÖR SÅ ONT
❤❤❤
................
Det må verka att jag klarar mycket, att jag orkar mycket, att jag ser välmående ut,
Ofta är det en fasad och att göra saker praktiskt blir en flykt från verkligheten....
Det är MIN flykt, det jag om möjligt mår lite bättre av just då....
En lååååång resa börjar imorgon då jag ska
Börja behandla min diagnos ,
POSTTRAUMATISK STRESS OCH ÅNGEST
detta kan ENBART bearbetas genom att återuppleva
det som en gång gav det....
I scen sätta dessa hemska dygn på förlossningen och tiden efter...
Det är med blandade känslor jag tar tag i detta,
Med förhoppning om att en dag
Kunna acceptera skadan,
Och blicka tillbaka på förlossningen och kunna
Prata om den utan att gråta.
Idag är Lillebror 1 1/2 år 💙
