Jaaa så ÄNTLIGEN började febern vända och antibiotikan verkade bita på bakterierna :)

Ännu en blodtransfusion sattes och ett järndropp för att skynda på kroppens förmåga att bygga upp blodvärdet igen. Fredagen den 17 oktober sa dom så ÄNTLIGEN att vi fick åka hem, dock med strikta order att höra av oss så fort de blev problem med kisseriet, feber el dyl.

 

HEMMA, mysbyxor å  familjen <3 

Vi somnade alla 4 i soffan, helt fantastisk känsla!

 

Dagarna rullade på å vi hade fullt upp med att njuta av att få vara en familj igen och att lära känna vår nya familjemedlem, lillebror <3

 

När allt kändes som bäst började kroppen sparka bakut igen ;) proverna visade på infektion och antibiotika var ett måste igen! Dessutom ökades dosen smärtlindring så jag skulle klara av att vara mamma...

Efter ett katastrofsnitt får man inte lyfta på LÄNGE å då menar man inte ens stekpannan...

Ville så gärna försöka promenera lite varje dag men varje försök gav mig blödning så det var bara att inse kroppens bästa och fortsätta vila :(

Det är 14 lager vävnad som är genomskuren för att komma åt bebisen... å i detta snittet, 14 lager mindre fint skurna!!

 

Remiss skickades till urolog, där har jag sedan genomgått 2 mycket stora och påfrestande undersökningar av urinblåsan (sammalagt 5 tim..)

Dessa har i sin tur redovisat urinblåsans nuvarande funktion...  som är likamed noll!!!

 

Min urinblåsa har under vårdtiden på förlossningen och bb fått en uttänjningsskada tack vare den höga volym mängd blåsan innehöll innan någon satte kateter.

Denna skada menas med att min blåsa ligger som en säck, vanligtvis funkar blåsan som en ballong, den tänjs ut vid fyllnad och går ihop vid tömning.

Men min reagerar inte på något av det!

Dessutom har detta medfört att mina muskler i blåsan ej fungerar så jag kan bara kissa med hjälp av bukmusklerna... 

Mitt liv med denna urinblåsa innefattar att jag idag "tappar" mig själv var 4e timma, vilket gör ont, ger mig blödningar, infektioner, men är allra mest kränkande föe integriteten!

Idag har jag svart på vitt att detta är en vårdskada!

Efter MÅNGA jobbiga samtal och möten så startade Kvinnokliniken på Ryhov en utredning för att se OM de gjort något fel...

Några dagar innan jul blev jag kontaktad av verksamhets chefen på KK, denne ville be så hemskt mycket om ursäkt för det inträffade och förklara att deras utredning påvisat att de vållat mig en allvarlig vårdskada som jag får leva med resten av mitt liv...

Så vi vill informera dig om att vi kommer Lex Maria anmäla oss själva för detta nu och vi vill därför gärna ha din upplevelse nedskriven i ett brev och även hur ditt liv är idag... OJ!!! CHOCKAD var bara förnamnet!!

För första gången på VÄLDIGT länge kunde jag le...

Allt mitt slit, alla besök, alla kränkade undersökningar hade gett "något"... kunde jag få upprättelse efter katiga läkare som pratat omkull mig och sänkt mitt självförtroeende långt under jordnivå, som försökt intala mig att dom inte gjort något fel.... att jag måste haft tömningsproblem redan innan graviditeten...

Ja så mycke skit man fått tagit under resans gång!!!

Å så fick dom inse detta tillslut...

 

Tack personal på kk Ryhov, ni har just sett till att mitt självförtroeende är så dåligt det kan bli, att jag känner mig smutsig och äcklig, förstört min integritet, utsatt mig för undersökningar å tappningar så ofta att jag känner det som övergrepp var gång nu...

Ni har tagit ifrån mig känslan för ett fungerande samliv, känslan av att känna sig attraherande...

Ni har tagit ifrån mig känslan att ens våga bli gravid å föda barn igen...

Ni har tagit ifrån mig möjligheten att njuta fullt ut av första bebistiden med vår son...

 

Jag är fortfarande sjukskriven på heltid, går hos psykolog 1 g per vecka, lämnar prover regelbundet, har redan hunnit äta 2 kurer antibiotika till för infektioner...

 

Jag drömmer mardrömmar var natt om mitt liv nu, om framtiden och om det som varit...

Vaknar alldeles livrädd, med rusande hjärta och svårt att andas... rädd för att Anton ska vara borta...

Ibland bara rädd, ibland väldigt mörkrädd...

 

Tack kk ryhov...

 

Gonatt!