Jag lever!!!!

Dagen efter... ja så känns det idag, men så är det INTE, men det är dagen efter MR röntgen!!

Usch å fy, aldrig mer! Men jag gjorde det och jag överlevde :D

JAG ÄR BÄST!!! Sträcker på mig idag å klappar mig själv mig på axeln ;)

Klockan 17.15 igår var det då dags, klaostrofobin tog över hela mig så fort jag bara såg maskinen...

Bröt ihop totalt, men min goa vän Lena fick mig att lugna mig och andas ordentligt.

Väl inne i rummet fick jag lägga mig på en jätte smal brits och med huvet i en skål...

Började skaka i hela kroppen å ännu en gång tog ångesten över hela mig, sköterskan fick då fatta ett snabbt beslut och satte i samråd med Lena en nål i armen och gav första dosen av Stesolid (lugnande).

Sköterskan tittade sen på mig lugnt å sa, känns det bättre... NEJ, sa jag, spännde mig för mycket å lät förm inte sprutan få verka, jag motverkade den!

Sedan fick jag en jätte hemsk nack krage fast satt runt hakan å halsen, FY säger jag bara, fick panik å försökte dra bort den, då fick jag andra omgången Stesolid...helt plötsligt blev taket prickigt...;)

Den fick mig att slappna av en del å Lena övade andning med mig.

Sköterskan förklarade sen hur allt skulle gå till och hur låååååång tid det skulle ta, då kom paniken och 3e sprutan gavs...sen va ja groggy!!!

Kördes sakta in i maskinen, blundade HELA tiden, hade jag öppnat ögonen så hade det aldrig gått.
När jag låg där inne kände jag sidorna av tunneln på armbågarna, euh såååå trångt!!!

Hela undersökningen kändes som en evighet, MEN JAG KLARADE DET!!!

Som sagt, jag hatar att åka hiss eller att sitta bak i en 2 dörrars bil, då får jag panik...

Idag är jag väldigt sliten av gårdagen å fortfarande groggy, en grym huvudvärk och illamåeende så det blir inte många knop gjorda här idag mer än att slöa på soffan :D

Nu ska jag försöka slå ihop mina gröna en stund så jag har kraft att få hem frida om en timme...

<3 <3 STOR KRAM FRÅN MIG <3 <3


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

iastankar

Här kan ni följa mig, en 29 årig småbarns mor som tar dagarna som dom kommer och absolut inte tar något förgivet! Lever livet var dag och uppskattar de enklaste små ting. Välkommen att följa mig i mina vardagstankar och mitt liv!

RSS 2.0