8 okt 2014

Vaknade till, blev förskräckt!!
Vart är jag? Vad hände? Överlevde jag? Lever hen?
 
Fram rusar 4 sköterskor, -du är på uppvaket, du måste va lugn och ligga stilla, du förlorade mycket blod, du opererades länge, du var svårintuberad och har säkert därför ont i halsen....
Denna påse ger dig blod nu, det är påse nr 2... in i denna går det... shit vilken STOR nål tänkte jag å blev smått svimfärdig... 
-Ditt blodvärde är väldigt lågt så inga ansträngningar nu, försök att sömna om...
VA???? VADÅ??? Vart är min sambo?? 
-Vi kan se om vi kan nå han sen...
 
Jag somnar visst om! Senare ringer dom efter honom å han kommer gåeende SJÄLV, ser alldeles tom ut... trött och blek... jag får panik!!!
Vad hände frågar jag?!... -Vi fick en son svarar han....
- Han är på NEO för att få hjälp med andningen...
NEJ det va just NEO jag inte ville...
Han vägde 2800g 51cm å mycket hår...
Oj jag bryter ihop av lycka!!! <3
 
Senare får jag rulla förbi rummet å se honom, jag ligger i sängen, smärtan är hemsk, han ligger i en "låda" full av slangar.... jag orkar några få min sen bryter jag ihop av att se detta lilla knyte som inte mår bra :(...
 
Första 3 dagarna var vi på varsin avdelning och träffades endast små stunder.
Jag pumpades med morfin och han fick sond och andningshjälp på NEO, underbar personal där!
 
På Fredagen fick vi äntligen flytta till BB och vara tillsammans <3 obeskrivlig känsla!
 
Jag hade fortf fruktansvärt ont, gräsligt att inte själv klara av att lyfta sitt barn el lägga det till bröstet utan ringa på klockan och be om hjälp hela tiden.
Första natten gick bra, sov korta stunder, började få mardrömmar av det som hänt och fragment av minnen mitt i nätterna... blev även mörkrädd...
 
På Lördag kvällen började jag fundera på varför ja inte va kissnödig... hade inte kissat sen fre em när de tog bort katetern...
Nämnde detta å de bad mig försöka, tog i å tog i men inget kom...
De bad mig "vätska" upp mig för å bli kissnödig!
Inget hände, på natten vaknade jag med kraftig ryggont och värmevallningar.
Ringde på klockan å nattsköterskan bestämde sig för att tömma mig... hon fick ut över 800ml...
Runt 200ml är normalt!!!
Ryggvärken släppte å jag somnade om. Söndagen kom å problemet fortsatte, inte kissnödig men de tappade mig, på kvällen var febern ett faktum.
Jag lyckades själv få ut 400ml och de tappade sen på 800ml IGEN!!!
Vid detta laget sattes akut en ny kateter å som sen satt i 5dgr för att avlasta blåsan...
Nu började infektionerna och mitt blodvärde sjönk igen!
Jag såg smått ut som en smärre nåldyna, slangar här å där å blåmärken efter ALLA DESSA ONDA stick i armar, händer, ben... ja överallt!!!
Tårarna bara kom HELA tiden...
Vid detta laget bestod mina dagar av att gråta, andas, bryta ihop, andas, ha hemlängtan till sambon å Frida... gråta igen å igen och ändå behöva vara stark och glädjas åt älskade lilla Anton... <3
 
Forts följer, Gonatt!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

iastankar

Här kan ni följa mig, en 29 årig småbarns mor som tar dagarna som dom kommer och absolut inte tar något förgivet! Lever livet var dag och uppskattar de enklaste små ting. Välkommen att följa mig i mina vardagstankar och mitt liv!

RSS 2.0