överraskad ;)
God Lördag kväll och God Fortsättning fina läsare!
Vad överraskad jag blev när jag gick in här, antalet läsare hade ökat MARKANT idag :) kul att ni nappade på mitt fb inlägg å är intresserade av att följa mig,TACK!
Inte längre 29 som när jag startade bloggen... nä snarare yngre ;) haha!!
32 år å numera 2 barns mor, underbart!
Mycket stolt mamma till Frida nu 6år och lilla Anton snart 3 månader <3
Bor fortf kvar i vår älskade villa med min underbara sambo! ( i väntan på att drömhuset här i lryd ska säljas)
Vitt trähus, avlångt, gammal stil med pardörrar, vit grusgång... å ett garage med lyft/smörjgrop och div andra "bra ha saker" till mannen ;)
Till rätt pris så!!
Nytt år och mycket har hänt...
I alla hjärtans-dag present 2014 kunde jag ge sambon den bästa tänkbara presenten... PLUSSET :)))
Japp, vi var då ÄNTLIGEN gravida igen, med blandade känslor, lycka blandat med oro och skräck... skulle det gå vägen denna gången??
Å om det gjorde det skulle jag då klara mig utan havanseskapsförgiftning??...
Veckorna rullade på v7-16 spenderades dock på soffan DAGLIGEN , där intog jag vatten å piggelin å funderade på hur i sjutton jag skulle överleva detta :/
Mådde INTE så med Frida!
Sommaren kom... jaaa den VARMASTE på FLEEEERA år, KANON att vara gravid då...
Många pustar å klagomål ( stackars karl)
Gick bara ut om vi skulle åka och bada :)
Dock hade jag vid detta laget dragit på mig en HEMSK foglossning, bäckenet var en och kroppen en...
Smidig som ett kylskåp.. nä snarare valross :o
Semestern var över och hösten kom, som vi längtat!!!
Den 11 oktober var bebisen beräknad att komma <3
Sista tiden spenderades mest på mödrahälsovården hos min fantastiska barnmorska Hanna som stöttat och hjälpt mig heeeeela graviditeten tillsammans med min goda vän å hennes kollega Lina <3 TACK hörni.
Det ni gjorde betydde så mycket å tack vare det så var jag aldrig rädd!!
Förutom den 6 okt när Lina upptäcker det vi fasat för...
Havandeskapsförgiftning, inläggning och igångsättning var ett faktum... Here we go again :(
Blev alldeles kall, stortjöt och var så rädd, minns så väl förlossningen med Frida och hur jag mådde då...
Denna gången hade vi skrivit aurora brev om hur vi ville ha det denna gången OM jag skulle bli sjuk igen!
Vi ville ha snitt isf... lyssnade någon????
Näää inte på hela tiden!!!!
Man var liten, osynlig och inte värd något där inne...
De såg oss inte, hörde oss inte... de talade bara emot...
För att göra en låååång historia kort...
Måndag 6 oktober blev vi inlagda och igångsatta, kämpandes och oroliga... Natten till Onsdag 01.25 föddes vår son med katastrofsnitt...
Det var sekunder bort att det inte hade gått vägen... och operationen gav mig sekunder från att ej klara mig...
2850gram 51cm en son, syrebrist så det blev neonatalavdelningen 3 dagar för honom...
Själv vaknade jag på uppvaket, alldeles omtöcknad och mörbultad... allt hade gått fort, de började snitta 01.24 och 01.25 ligger sonen på "neo bordet"...
Mig fick de fortsätta operera länge pga en kraftig blödning på 2,1 liter blod...
Runt 04.30 rullades jag ut från op...
Ett helvete hade just börjat, samtidigt var man så sjukt lycklig att sonen klarat sig... konstig krock!
Fortsättning förljer!! Ha en go kväll kära ni!
Kram <3
Kommentarer
Anonym
Kram <3
Anonym
Blev visst anonym. Kramen var från mig! /Emmelie
Svar:
Ia
Trackback
